Valborg

Namnet kommer från Walpurgis, ett helgon som levde i Tyskland på 700-talet. Hennes dag, den 1 maj, kom till Sverige med tyskar under medeltiden, och kvällen före fick heta valborgsmässoafton.

Vid reformationen på 1500-talet ville den nya kyrkan rensa bort helgondagarna. Valborg levde ändå kvar som folkfest, bland annat för att den låg så nära första maj, en viktig dag i bondesamhället. På många håll släpptes boskapen ut på bete just då.

Det finns flera förklaringar till brasorna. Nordiska museet pekar på att betesdjuren skulle skyddas mot rovdjur och övernaturliga väsen. I Tyskland var Walpurgisnacht häxornas natt, och den seden att tända eldar kom till svenska städer och spreds sedan till landsbygden.

Redan på medeltiden drog djäknarna, dåtidens studenter, i uppsluppna tåg genom städerna. År 1842 bestämde Allmänna Sången i Uppsala att valborg skulle vara en av studenternas fyra årliga högtider. På Skansen i Stockholm har vårens ankomst firats sedan 1894.

I slutet av 1800-talet fick valborg dåligt rykte: i 1880-talets tidningar kunde man läsa om berusade arbetare på Djurgården. Efter andra världskriget började arbetar- och folkrörelseorganisationer ordna valborgseldar i bostadsområdena, och så ser det ut än i dag.